Söker man på Google med ledorden ”illegala vapen” så är denna fråga på Flashback en av de första träffarna man får. Där finns också en lång lista med svar, med tips på länder, lämpliga kontakter (taxichaufförer i Bulgarien) och uppslag till hur man ska lura tullen (se ut som en barnfamilj med uppblåsbara badleksaker i bilen).

Det är kanske inga stora hemligheter som avslöjas i kommentarerna på Flashback. Men attityderna är belysande, liksom att tipsen vidarebefordras helt öppet. Det säger mycket om hur stort problemet med illegala vapen har blivit och om hur viktigt det nu är att hejda trafiken.

Illegala vapen har naturligtvis alltid cirkulerat i kriminella miljöer. Men problemet har blivit betydligt större under senare tid. En viktig förklaring är krigen på Balkan under 1990-talet. Mängder med vapen ”blev över” och letar sig ut på marknader över hela Europa. Men till detta kommer också direktexport från olika vapenfirmor.

De kriminella nätverken kan då utnyttja det faktum att olika EU-länder har olika vapenlagar. Det som är förbjudet i ett land kan vara tillåtet i andra. Ett vanligt mönster är att pluggade vapen från någon vapentillverkare görs funktionsdugliga i ett annat land, eller att startpistoler och gaspistoler med några enkla modifieringar förvandlas till dödliga vapen.

Traditionellt har smugglarna använt bilar och lastbilar. Men enligt den europeiska polismyndigheten Europol är det nu ännu vanligare att använda posten. Vapen eller vapenkomponenter sänds till beställare som sedan kan sätta ihop delar från olika försändelser till ett fungerande vapen.

När polisens arbete och resurser nu uppmärksammas får inte tullen glömmas bort. Ju färre vapen som kommer in i landet desto mindre blir påfrestningarna på polisen – liksom på sjukvården och socialtjänsten.

Samma sak gäller naturligtvis för narkotika och alkohol som bär upp de ekonomiska intressen som förklarar mycket av den våldsamma gängbrottsligheten, med dess mönster av hämnd och kamp om revir.

Många vapen beslagtas. Men det finns också stora lager som byggts upp under de dryga 20 år som gått sedan Balkankrigen. Den som ertappas med ett vapen och får det konfiskerat har snart varit på fri fot igen och lätt kunnat skaffa ett nytt. Här ska det bli ändring från och med årsskiftet – den som grips med ett skarpladdat vapen ska alltid kunna häktas och dömas.

Räcker det? Regeln måste vara att minsta befattning med ett illegalt vapen ska leda till mycket kännbara fängelsestraff. Och hur ser lagen på handgranater, som är precis lika farliga som skjutvapen? En skärpning har skett, men den har också kritiserats som otillräcklig.

Vad vi säkert vet är att varje uppklarad dödsskjutning bidrar till att bryta våldsspiralen.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör

Länk till inlägget i UNT